Mat

Anna Maria Corazza Bildt Basta till matfusket

Basta till matsvinnet!

Upp till 30% av all mat som produceras slängs och den genomsnittlige europén kastar så mycket som 179 kg mat varje år. För mig som upplevde kriget i Sarajevo under en tid då maten var knapp och man tog vara på det man kunde, är detta oacceptabelt.

Det är dags att uppmärksamma matsvinnet och hitta lösningar tillsammans. Det är ett ekonomiskt, miljömässigt såväl som etiskt problem. Varje ton av bortkastad mat skapar i genomsnitt 4,2 ton koldioxid. Om vi skulle sluta kasta bort mat i onödan kan det likställas med att ta bort var fjärde bil från våra vägar. Men det handlar inte bara om oss européer, det handlar också om hungern i världen. Med dagens produktion skulle hela världen kunna försörjas med mat om vi inte slösade så mycket.

Vi har utvecklat en sorts plastkultur. Vi slänger automatiskt all mat som passerat bäst före datum och vi litar blint på märkningar, vilket leder till att mycket mat slängs i onödan. Jag växte upp i ett bondesamhälle, där man luktade, kände och smakade på maten. Man tittade vad man hade i skafferiet innan man handlade, man återanvände rester och litade på sina sinnen. Förfallodatum måste naturligtvis märkas enligt lag, men det betyder inte att vi inte kan använda vårt sunda förnuft och återuppta vissa goda vanor från bondekulturen.

Det mesta som slängs är i hemmet, men jag är övertygad att det finns mycket som matbutikerna också kan göra för att ta sin del av ansvaret. Det är viktigt att skapa debatt, öka medvetandet och samla krafter för att kämpa mot matsvinnet. Det är en mångsidig fråga, men vi kan börja med små steg, inom ramen för de regelverk som finns. Riktade insatser kan göra stor skillnad.

I Europaparlamentet har vi tagit olika initiativ för att lyfta fram problematiken med matsvinnet och varje år har Europaparlamentet en vecka med fokus på att minska avfallet (www.ewwr.eu). Kommissionen har också genomfört en studie, som innehåller fakta och bra rekommendationer för att minska matavfallet i Europa (http://ec.europa.eu/environment/eussd/pdf/bio_foodwaste_report.pdf).

Inom ramen för min rapport i EP mot en mer effektiv och rättvis detaljhandel kartlägger jag existerande praxis inom Europa. Till exempel kan man i Frankrike få skattelättnader för att skänka mat som snart passerar bäst före datumet till välgörenhet. I Schweiz säljs varor nära bäst före datum för halva priset.

Det är glädjande att många inom matbranschen redan har tagit bra initiativ. Bl.a. genom SaMMa (Samverkansgruppen för minskat matavfall) som bildades 2010, och på EU-nivå genom Retail Forum for Sustainability som är en plattform för dialog inom branschen, som vid sitt nästa möte i februari ska prata om förpackning. Storleken är ett dilemma: å ena sidan kan mindre förpackningar bidra till att minska svinn; å andra sidan är mindre förpackningar mer kostsamma och är inte anpassade till barnfamiljers behov.

Vägen fram är inte spikrak och åtgärder krävs från olika håll, men det är viktigt att branschen tar sin del av ansvaret genom frivilliga initiativ. Till exempel är temperaturen i kylarna i svenska butiker i regel 8 grader. Genom att sänka den till 5 grader, vilket är mer eller mindre standard i EU, skulle man få en ökad hållbarhet och i förlängningen ett minskat svinn.

Dessutom är detaljhandlare i daglig kontakt med konsumenterna och kan därför hjälpa till att skapa nya vanor bland kunderna. Information bör finnas tillgänglig i butiker och på deras hemsidor för hur man kan minska sitt svinn hemma, till exempel hur man kan återanvända rester i matlagning, och om det inte är möjligt, åtminstone återvinna maten. Det kan också finnas skyltar eller broschyrer om hur konsumenten på bästa sätt håller maten kyld och vilken effekt det har på hållbarheten.

Jag är övertygad att matbranschen besitter viktig kunskap och innovationsförmåga, och kan spela en stor roll i att minska matsvinnet och påverka både produktions- och konsumtionsmönster. Jag uppmanar matvaruhandeln att ta initiativ och samarbeta för att minska matsvinnet.

Läs även jordbruksverkets rapport om matsvinn: http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_rapporter/ra11_20.pdf

____________________________________________________

I juni röstade vi om livsmedelsinformation till konsumenter

Här kan ni läsa Kommissionens ursprungliga förslag:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM%3A2008%3A0040%3AFIN%3ASV%3APDF

Och här finner ni de ändringar som antogs av Europaparlamentet i juni:
http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-%2F%2FEP%2F%2FTEXT+TA+P7-TA-2010-0222+0+DOC+XML+V0%2F%2FSV

Jag är glad att den linje, som jag aktivt drivit som talesperson för EPP i inre marknadsutskottet, gick igenom. Ett tydligt och enkelt märkningssystem är till fördel både för konsumenter och små företagare.

En modern konsumentpolitik handlar framför allt om vår valfrihet att kunna ta välgrundade beslut om vad vi vill äta. Det bygger på korrekt och begriplig information – inte mer information och pekpinnar.

I juni röstade vi för att texten på förpackningar ska vara läsbar. Marknadsföring får inte överskugga information. Därför måste matbranschen ta sitt ansvar för att undvika vilseledande märkning och förfalskningar. Det har blivit allt vanligare med imitationer, som oftast är billigare för producenter, men alla konsumenter har rätt att veta vad produkten de köper innehåller.

Information om allergener är också ytterst viktigt. Den informationen ska vara lättillgänglig. Vi vann även i frågan om att märka transfetter i hälsodeklarationen och vi lyckades driva linjen mot införandet av trafikljusmärkning och obligatoriska GDAs.

Jag röstade för att märkning ska vara vetenskapligt grundad, särskilt när det gäller regler om hälsomärkning. Frågan om näringsprofiler, som livsmedel måste uppfylla för att kunna förses med hälsomärkning, ska vi fortsätta arbeta med i dialog med Kommissionen. Konsumenten måste stå i centrum och får inte vilseledas av ovetenskapliga påståenden.

Jag kommer också att fortsätta driva ursprungsmärkning för allt kött.

Efter första läsningen i Europaparlamentet kan nu förhandlingarna med Rådet börja. Jag har varit mycket aktiv och fortsätter vara engagerad i frågan om matmärkning. Genom att skapa ett tydligt europeiskt regelverk och minska nationella undantag stärker vi konsumenternas valfrihet och säger basta till matfusket

____________________________________________________

Anna Marias tal i plenum om livsmedelsinformation till konsumenter

Min vision är att stärka konsumenternas makt genom tydlig, enkel och begriplig information om maten, utan att de små producenterna för den skull belastas med mer byråkrati.

Därför är jag emot alla former av vilseledande märkningar och förfalskningar. Jag är emot trafikljusmärkning eftersom den skrämmer människor och inte respekterar att vi alla har olika hälsokrav och livsstil. Jag är av samma skäl emot märkning om obligatoriskt dagligt intag.

Jag är för ursprungsmärkning av kött, med utvärdering från Kommissionen om praktiska lösningar.

Det finns två alternativ som står mot varandra: antingen att politiker toppstyr med pekpinnar vad du ska äta, eller att vi stärker valfrihet med rätt, inte mer, information. Jag är för näringsprofiler som grundas på vetenskaplig forskning och flexibilitet.

Matbranschen måste ta sitt ansvar och göra en självsanering och godkänna att maten är ett folkhälsoproblem. Vi måste tillsammans bekämpa det och arbeta för bättre livsmedel.

 

Reportage i ICA tidningen

Reportage i City ICA om Anna Marias matengagemang, lokalproducerat och hur vi ska minska matsvinnet. Det är viktigt att lukta, känna och smaka på maten. Se länk: http://t.co/ec01qcOV

Reportage i Allt om trädgård från Tabiano

Reportage om mig från Tabiano i ”Allt om trädgård” i april, där jag berättar om mitt engagemang i matfrågor och italienska mattraditioner.

Länk till reportage: http://t.co/InAvtaDr

 

Fått utmärkelse och pris i Parma för mitt engagemang för bra mat, mars 2012

Se motiveringen här

Se programmet här

 

Reportage i Solo Italia September 2011

Reportage i Solo Italia om mitt engagemang i matfrågor i Europaparlamentet och om Tabiano Castello. Läs artikeln här