Om mig

Om mig


Jag heter Anna Maria och är ledamot av Europaparlamentet. Mitt engagemang för ett öppet och stabilt Europa började under 90-talet. Jag arbetade då med många olika fredsuppdrag för Röda korset, FN och Europakommissionen. För mig handlade det om människors respekt för varandras åsikter för att skapa ett öppet och fritt i Europa i fred.

Europasamarbetet har utvecklats på ett positivt sätt under åren. Många frågor känner inga nationsgränser och där behövs ett starkt och enat Europa. Som företagare i Sverige och Italien har jag kommit i kontakt med många svårigheter men också flera möjligheter.

Jag vill arbeta för ett företagarklimat som underlättar för oss småföretagare och för dig som konsument. Här är Europasamarbetet en viktig del för att göra det möjligt. Jag har varit aktiv i Stockholmspolitiken i sju år och ser det som en förmån att vara en av Moderaternas ledamöter i Europaparlamentet.

Några av mina tankar försökte jag uttrycka när jag för några år sedan var inbjuden till programmet Agenda i Sveriges Television för att presentera en s k eftertanke. 

Vi är många som kommit till Sverige, och gjort detta till vårt andra hemland och kommit att älska vårt nya land. Samtidigt ser vi på Sverige med lite annorlunda ögon. Och vill hjälpa till att förbättra vårt nya land. Jag är en europé från Italien som kom hit från krig i Sarajevo. I Italien är mångfalden en självklarhet. Vi tycker alltid olika om det mesta. Vi uppskattar det som är annorlunda. Vi är förälskade i vår egen lilla del av Italien och vårt historiska arv. Jag kommer också från åren i krigen på Balkan. Där lärde jag mig, att vi inte kan ta freden för given och att det är Europasamarbetet som är vägen till fred. Sverige, har på många sätt stått vid sidan av Europa. Nu förändras det. Men alldeles, för långsamt. Jag drömmer om ett Sverige där vi kan vara mer annorlunda, ha mer mångfald och få ett livligare samhälle. Där vi har lite mindre regler – men mycket mer möjligheter och där samhörigheten med Europa är självklar.

Ofta blir jag förvånad över hur likriktat man försöker att göra saker här. Man tror att det finns en svensk modell, som man måste följa, om man skall vara en riktig svensk. Till exempel: En kvinna som vill ha hjälp hemma för att hon arbetar, följer inte modellen. Andra har bestämt. Ofta är jag förvånad över att Europa verkar vara så långt borta i den svenska debatten. Vi européer håller på att bygga en federation av nationer för att skapa fred och demokrati i framtiden. Men vi i Sverige verkar titta på. Vi verkar inte riktigt vara med. Se på euron, varför, går vi inte med? Jag tror att bristen på mångfald i Sverige, och distansen till det övriga Europa, hänger ihop. Vi vågar inte riktigt vara européer. Och vi vågar inte riktigt vara oss själva. Ibland, blickar Sverige för mycket bakåt – och alldeles för lite framåt. Sverige är ett öppet och tolerant land. Ändå, verkar många rädda för det som är nytt och annorlunda. Här hemma. Eller ute i världen. Då blir också invandrare farliga. Då säger man att vi måste integreras i allt. Men jag vill inte integreras i alla modeller. Jag vill i stället hjälpa till att öppna nya möjligheter. Att vi alla kan vara lite mer annorlunda. Att vi integrerar Sverige med Europa och världen. Då tror jag att vi får ett ändå bättre Sverige. För oss alla.